Sitter och lyssnar på underbara toner sjungna av Johnny Cash.
Här sitter en flicka, så sårbar att ingen kan förstå. Och hon försöker verkligen att passa in.
Men egentligen vill hon bara vara ett rosenblad i en fuktig äppelträdgård.
Att möta livet ensam. Det är någonting en liten flicka försöker.
Det kan vara svårt. Det kan göra ont. Att läsa ord. Hårda, stickande. Svart på vitt.
Men det kan också vara helt underbart. I stunder av berusande lycka. Att dansa fram på nyplockade nyponblommor.
Bara den lilla flickan kunde nå detta.
Då skulle hon vara i himmelriket.
Kanske flickan bara behöver höra ett hjärta slå tätt intill. Ett hjärta som tillhör en väldigt viktig person.
Eller hon kanske behöver börja om på nytt.
Uppleva gamla saker som nya.
Denna flicka ska flytta till Åland.
Denna flicka är lilla jag.



Ett litet motoriserat spöke, vilt men vackert.

Och fortsätter man berätta om denna flicka kommer andra sanningar fram.
Vardagliga saker som att hon just blivit lämnad på gatan av sin österrikiske vän, Helene.
Flickan har talat engelska tills hennes tunga nästan slog knut på sig själv.
Flickan saknar sitt sanna jag som hon tappade någonstans i den vita skogen.
Du skulle bara veta vad denna flicka egentligen är.
Och hur dina ord påverkar henne.
Jag skulle kunna berätta en hel massa om denhär lilla flickan.
Men hon vill behålla några hemligheter för sig själv.

KRAM!
M.Eklund
:)

"The first time ever I saw your face, I thought the sun rose in your eyes.
And the moon and stars were the gifts you gave,
To the dark and the endless sky, my love.
And the first time ever I kissed your mouth,
I felt the earth move through my hands.
Like the trembling heart of a captive bird
That was there at my command."
- Johnny Cash (: