Behöver definitivt ett känslo-lås här på bloggen. Så ni slipper läsa mina deprimerade inlägg.
Ber så hemskt mycket om ursäkt. Känner mig en aning patetisk. Naiv.
Det är fullkomligt lugnt, jag har inga livsödslande planer.
Jag är för den delen aldrig deprimerad heller. Mår fina fisken.
Vill bara ha ett par svarta steppskor att dansa på åkrar med.
Ni fattar vinken alltså. Jag gjorde ett samtalsbyte.
Mycket diskret, jag erkänner.:D
Men vi hörs senare. Än är jag inte färdig med er alla.
Ni behöver ju få läsa mina underliga tankar svart på vitt. ;)


(normala dagar av den lite mer festande sorten)

KRAM!
M.Eklund
:)

Tack för att ni finns!<3 Glöm inte bort att ni är underbara, hela högen!
Och jag älskar dej, fastän det kanske inte märks ibland..