Börjar vara ganska trött på mig själv. Varför ska jag sitta och tänka tillbaka och sakna när jag kan tänka nutid och älska? Jag är rädd. Tänk så blir allt jag vill inte till någonting..
Att det ska vara så svårt att ha ett hjärta.
Skulle vilja glömma allt.
Allt som är värt att glömma.
Men jag kan inte.
För jag älskar minnena.
Varför?

KRAM!
M.Eklund
:)