We remember the sea, where our ships broke the waves. We remember our brothers in arms.

Allt är upp och ned just nu.
Bor i princip på två ställen för tillfället.
Hos mormor och morfar på villan, och så i mitt gamla hem.
Eller där bor i alla fall alla mina saker.
Känns väldigt jobbigt ibland.
Ljuspunkten i det hela är att jag nu håller på att
planera inredningen till mitt nya rum, 
som blir i ett tredje hus.
Ännu ett tredje hem.
Hos mormor och morfar det också, fast i deras "riktiga" hus.
För er som inte vet så har familjen nu bosatt sig på Åland.
Jag valde att stanna i Närpes på grund av skolan.

Om jag ångrar mig?
Ibland.
Men man måste göra det bästa av situationen.


Och snart är det vinter.

Cellophane flowers of yellow and green towering over your head. Look for the girl with the sun in her eyes, and she's gone.


Snart återgår man till gamla vanliga rutiner.
Gymnasiet lockade med intressanta kurser.
Men nu börjar jag fundera om jag inte skulle ha valt något
mer kreativt ändå.
Nåja, det ska nog gå bra.
Jag har ju musiklinje och vänner att glädja upp tiden med!

Don't try to find the answer when there ain't no question here. Brother let your heart be wounded.

Sentimental dag.
Med känsloladdad musik och ett leende
som är felplacerat och falskt.
Långt ifrån den första och långt ifrån den sista.
Bakom allt bara en spillra av den förut så sprakande Flickan.
Det är inte lätt att lämnas ensam.
Flickans hjärta rämnar.
Snälla, stanna hos mig!

Familjen är det viktigaste.

Att älska..
 
Avslutade sommarlovet på bästa tänkbara sätt.
Som endå inte blev så minnesvärt som jag hade hoppats på.

We like to party! I know you hate it 'cause I flirt with everybody.

Njuter. Av snabbhet. Smäckerhet.
Känslan av att komma framåt.
Inte bara bakåt.
Nedräkningen börjar,
men nu har Flickan i allafall ett
studieobjekt.


Ibland vill Flickan vara någon annan.

RSS 2.0