Better look the other way. You can try but you'll never forget her name.

I psykologiboken hittade Flickan ett vackert stycke om myror.

Tänkt er en strand, där det bor myror.
De har egna vägar, egna ställen de hittar byggmaterial på.
Så mitt i alltihop börjar det storma,
och myrornas strand blir förstörd,
och alla myrvägarna blir bortspolade.
Myrorna tycker först att stranden är dum och ointelligent,
men vartefter dagarna går och myrorna skaffar fler och fler
vägar och hittar guldgruvor med material
som spolats upp på stranden av stormen,
destu intelligentare tycker myrorna att stranden blir.
Det är inte myrorna som blir mer intelligenta.
Den är enligt myrorna stranden som blir det.
 
Inom psykologin handlar detta om inlärningsmiljöer,
men det var plötsligt inte lika intressant.

Some may be from showing up. Others are from growing up.

 
Snart är timmen slagen,
då ännu en dag är borttagen,
från nuet.
Dagen räknas då till det förflutna,
som fotspår gjutna,
i historien.

Om tiden inte räknas som en cirkel.

Oh well, wherever, wherever you are, Iron Maiden's gonna get you, no matter how far.

Hennes kropp sade,
att om du inte tappar fart
och tänker på egen hälsa,
kommer det att sluta,
på ett oönskvärt sätt.
Därav svagheten.

Hennes önskemål sade,
att det är bäst att du
köper ett nytt objektiv,
om du vill utvecklas mer.
Därav paketet på posten.

Hennes utbildning sade,
att det är dags att ta itu
med de två ämnen
som tenteras denna period.
Därav upptagenheten.

Och det var Flickans liv just nu.
Punkt.
 
Vintrig blondhet.

I'm damned to feel the way I do. What have I done to fall so hard for you?

En sak har hon lärt sig,
genom att gå emot sina principer.
Att inga fördomar skola finnas,
om man visste mer,
om fördomsoffret.

Räknar geometri.
Men det är en tolkningsfråga,
huruvida det faktiskt sker,
eller om det är ett tappert försök.
att låtsas vara duktig.

Och så ville Hon tacka för det fina understöd affärsidén gett!
 

Klicka på bilden för att komma till min hemsideblogg!

We're all mad here. I'm mad. You're mad. How do you know I'm mad?

Hon har bestämt sig.

Det är dags att låna hem
böcker med ord,
ord med meningar,
och dränka sig i bokstävernas
signaler i någon timme.

Och fundera starkt på,
vad livet har för mening,
när man inte upplever liv,
utan bara rusar genom liv.

När man saknar en tid,
man inte har tid att uppleva.

För att man inte hann
uppleva tiden,
medan den stod i hamn.

patetiskt, med oss människor, när vi är så upptagna med att planera livet, att vi inte hinner uppleva det vi planerat, förrän allt är förbi, och vi står där med nedstämdheten själv, medan allt rusar förbi, och vi är oförmögna att slita tag i det och ropa, att vi fallit av för flera år sedan.
 

Oh, take your time, don't live too fast. Troubles will come and they will pass.

Musik som svävar runt.
Lite underbar amerikansk musik,
Hon känner sig så lycklig.
Tänk vad lite snö kan gör med en persons humör.
Mungiporna uppåt,
energin uppåt.

Torkar tårar och sätter på sig skorna.
Öppnar en dörr och lägger den på vid gavel.
Ler ett varmt leende och stiger ut.

Det är som det ska vara!
 

(weheartit)

I've got all my life to live. I've got all my love to give. And I'll survive, I will survive.

Kan inte låtsas.
Som om man mår bra.
När man uppenbarligen inte gör det.
Ångest.
Svarta hål.
Tvingad att göra rätt.
I en stormvind som blåser hål på hjärtat.
Man kan inte låtsas.
När det inte är bra.

Flickans poesi är så svart och dramatisk nuförtiden.
Tror det beror på för mycket skräckfilmstittade.

Webcam bild, när andra bilder saknas.
Klippt pannlugg nu. Bara för att jag ville bli av med något.

Let me rest in peace, let me get some sleep. Let me take my love and bury it in a hole six foot deep.

Flickans Älskling! <3




Flickan gråter.
Åh, låt tårarna rinna.
Hon var en del av Flickans liv.


Berättelsen om Katten med namnet Gugge

För kanske sjutton år sedan föddes en Katt. Hon dök upp en vinter, utan hem, utan familj, utanför en dåtida grillbar. Hon omhändertogs av Flickans fader, som visste att Katten inte skulle ha klarat en vinter som hemlös, hon var trots allt bara en liten kattunge.

Katten lämnade kvar i familjen, och en liten stund senare anslöt sig en annan Flicka till familjen. Det var denna Flicka som sitter och skriver. Som ett litet barn med en barndom hon inte vill minnas grät Flickan ofta, och Katten tog hand om henne. Tröstade henne, och fanns kvar när alla andra gett upp. Katten blev som en andra mamma. Utan egna kattungar att ta hand om, tog hon hand om Människoflickan, som kom att älska Katten med hela sitt hjärta.

Katten blev under livets gång blind på ena ögat efter en olycka av okänt ursprung. Hon var också nära döden på grund av en djurläkarse klåperi. Båda gångerna klarade hon sig, även om det var nära ögat den sistnämnda.
Flickan växte och blev större, hade ibland svårt att somna om kvällarna. Då var katten där. Hon älskade att bli "pajjad" på magen, och många kvällar somnade Katten och Flickan sida vid sida, Flickan nöjd med närvaron av sin skyddande extramamma, Katten nöjd med kärleken Flickan gav henne.

Varenda gång, även i den åldern Flickan är nu, sökte hon tröst hos Katten när tårarna ville falla. Och varje gång fanns Katten där, med sin långa, väldoftande päls.

När Katten kom upp i åldern fortsatte hon vara pigg. Men möss lockade inte lika mycket, och hörseln for mer och mer. Det sista halvåret blev Katten allt sämre. Fler dagar möttes man av spyor, hon slutade gå ut, och maten lockade inte heller lika mycket, även om hon alltid varit liten i maten.

Det är inte det här man skall komma ihåg henne för, men den senaste månaden blev Katten ett skelett. Hon slutade äta, och det vatten hon drack kom ofta upp tillbaka. Hon blev döv, livsenergin försvann helt tillslut. 
Och dagen kom när Flickan hittade sin livskamrat liggande på sidan, och Flickan visste med det samma vilket öde Katten fått. Flickan blev arg, arg på Katten, arg på sig själv, arg på livet. Hon rörde vid Katten i hopp om att hon bara somnat och inte hörde Flickan komma klampande, men chocken strömmade över Flickan när hon kände den stela kroppen under fingrarna.

De som gick förbi skogen den tiden på dagen kunde höra ett klagoskrik ljuda när snyftningarna inte åt upp orden.
"Ge henne tillbaka. Snälla, ge henne tillbaka!"

Och ännu är Flickan ur förstånd att inse att ingen Katt kommer att sitta på trappan och vänta på sin favoritpersons hemkomst från skolan, ingen Katt kommer att trösta henne igen när tårarna faller, ingen Katt kommer längre att komma och tigga smörgåsbitar med mycket smör och ost. Ingen Katt finns längre kvar.
Hon har lämnat Flickan kvar. Och Flickan sörjer.

Man brukar säga att det finns många fiskar i sjön.
Självfallet finns det det. Men ingen kan ersätta den fina Katten Gugge!
Flickan kan inte säga att hon mist sin Katt, för Katten var sin egen, men Flickan kan säga att hon mist en av sina livskamrater. Hoppas att Katten får sin hälsa och sin ungdom tillbaka, för hon är värd en himmel utan dess like!

We are the monsters underneath your bed, yeah, believe what you read!

På tal om humor.

En helt vanlig modersmåltimme en helt vanlig fredag sitter Flickan i egna tankar,
en bit bort från det svenska språkets historia.
Hennes klasskamrater är alla lite slöa,
och håller alla på med lite egna funderingar de med.

Plötsligt upptäcker Flickan början till en finne på sin haka,
och utbriser:
- Åh typiskt, ett monster!
Karolina tittar upp från sin bok, ser sig förvirrat runt
och säger:
- Var då?

Det kallar jag humor!

Yo, ho, haul together, hoist the colors high. Heave ho, thieves and beggars, never shall we die!

Det var en gång en flicka med lång gyllene hår, så lång att det släpade i marken.
Den här flickan hade ett lång, vackert namn som sällan någon använde.
Hon var olycklig, ingen hade hon att leka med, och ingen hade hon att skratta med.
En dag, när hon gråtit och gråtit över sitt öde, bestämde hon sig för att göra något nytt.
Hon tog på sig sin vackra prinsessklänning och stack iväg på äventyr.
När hon kom till en äng full med de vackraste blommorna lade hon sig ner för att njuta av solens sken.
Då hittade hon ett trollspö.
Flickan som blivit prinsessa prövade att trolla lite, och vips stod en prins framför henne.

. . .

Den riktiga flickan, hon som sitter och skriver, skulle också vilja ta på sin klänning och åka iväg.
Bli en trollande prinsessa.
Som levde lycklig i alla sina dagar.

. . .

KRAM!
M.Eklund
:)

RSS 2.0