För kanske sjutton år sedan föddes en Katt. Hon dök upp en vinter, utan hem, utan familj, utanför en dåtida grillbar. Hon omhändertogs av Flickans fader, som visste att Katten inte skulle ha klarat en vinter som hemlös, hon var trots allt bara en liten kattunge.

Katten lämnade kvar i familjen, och en liten stund senare anslöt sig en annan Flicka till familjen. Det var denna Flicka som sitter och skriver. Som ett litet barn med en barndom hon inte vill minnas grät Flickan ofta, och Katten tog hand om henne. Tröstade henne, och fanns kvar när alla andra gett upp. Katten blev som en andra mamma. Utan egna kattungar att ta hand om, tog hon hand om Människoflickan, som kom att älska Katten med hela sitt hjärta.

Katten blev under livets gång blind på ena ögat efter en olycka av okänt ursprung. Hon var också nära döden på grund av en djurläkarse klåperi. Båda gångerna klarade hon sig, även om det var nära ögat den sistnämnda.
Flickan växte och blev större, hade ibland svårt att somna om kvällarna. Då var katten där. Hon älskade att bli "pajjad" på magen, och många kvällar somnade Katten och Flickan sida vid sida, Flickan nöjd med närvaron av sin skyddande extramamma, Katten nöjd med kärleken Flickan gav henne.

Varenda gång, även i den åldern Flickan är nu, sökte hon tröst hos Katten när tårarna ville falla. Och varje gång fanns Katten där, med sin långa, väldoftande päls.

När Katten kom upp i åldern fortsatte hon vara pigg. Men möss lockade inte lika mycket, och hörseln for mer och mer. Det sista halvåret blev Katten allt sämre. Fler dagar möttes man av spyor, hon slutade gå ut, och maten lockade inte heller lika mycket, även om hon alltid varit liten i maten.

Det är inte det här man skall komma ihåg henne för, men den senaste månaden blev Katten ett skelett. Hon slutade äta, och det vatten hon drack kom ofta upp tillbaka. Hon blev döv, livsenergin försvann helt tillslut. 
Och dagen kom när Flickan hittade sin livskamrat liggande på sidan, och Flickan visste med det samma vilket öde Katten fått. Flickan blev arg, arg på Katten, arg på sig själv, arg på livet. Hon rörde vid Katten i hopp om att hon bara somnat och inte hörde Flickan komma klampande, men chocken strömmade över Flickan när hon kände den stela kroppen under fingrarna.

De som gick förbi skogen den tiden på dagen kunde höra ett klagoskrik ljuda när snyftningarna inte åt upp orden.
"Ge henne tillbaka. Snälla, ge henne tillbaka!"

Och ännu är Flickan ur förstånd att inse att ingen Katt kommer att sitta på trappan och vänta på sin favoritpersons hemkomst från skolan, ingen Katt kommer att trösta henne igen när tårarna faller, ingen Katt kommer längre att komma och tigga smörgåsbitar med mycket smör och ost. Ingen Katt finns längre kvar.
Hon har lämnat Flickan kvar. Och Flickan sörjer.

Man brukar säga att det finns många fiskar i sjön.
Självfallet finns det det. Men ingen kan ersätta den fina Katten Gugge!
Flickan kan inte säga att hon mist sin Katt, för Katten var sin egen, men Flickan kan säga att hon mist en av sina livskamrater. Hoppas att Katten får sin hälsa och sin ungdom tillbaka, för hon är värd en himmel utan dess like!